Det goda samhället

Sitter och tittar på Debatt på SVT. Kokain har blivit en folkdrog. När jag tittar på det så slås jag av en rad tankar, kanske inte direkt relaterat till Droger men ändå relevant. Hur bygger vi det goda samhället? Nånstans har visionen gått förlorad, "marknads modellen" har gått överstyr. Allt får hända och allt händer i marknadsnamnet. Om någon vill tjäna pengar på att sälja en produkt som uppenbarligen skadar samhället så tillåts han. Varför? När kostnaden för detta belastar alla, vi måste alla betala.

Var är debatten om det goda samhället, det samhälle där alla gagnas och alla bidrar? Allt ont som händer i samhället kommer för eller senare tillbaka till alla som bor där, det kan kanske synas som att man sitter tryggt på Lidingö, separerad från allt skit i Alby men en dag så kommer man hem till villan på Djursholm och så har en kokain missbrukare brutit sig in och stulit familje silvret. Allt hänger ihop. En kliché men vi sitter verkligen i samma båt. Varför pratar vi inte om visionen? Var vill vi vara, vad vill vi uppnå? I ställer växer egoismen, alla vill roffa åt sig alla vill ha mer, ingen vill dela med sig. Hur går det ihop?

Jag tror det är dags att sluta tillbedja marknadsguden, den har tillåtits att röva (skövla) fritt länge nog. Priset har stigit, har vi råd att betala, har våra barn råd att betala? Nej jag föreslår inte någon planekonomi, men en reglerad marknad, regleringar som finns till för att skydda alla och det gemensamma. Framför allt det gemensamma. Det är något vi inte pratar om heller, det gemensamma. Luften, vattnet, skogarna, havet vägarna, städer och byar, skolor det finns så mycket som vi tillsamman betalar men samtidigt missköter.

Det personliga ansvaret saknas, "någon" ska ta hand om det som verkar fel men "någon" har för länge sen fått sparken. Vad har fostrat oss i denna mentalitet, jag tvekar att säga socialdemokratin. I folksverige som gav mycket gott kom också idén att staten borgar för varje medborgares väl och ve. Sakta försvann det personliga ansvaret och nu när modellen nått vägs ände finns inget kurage, inget personligt ansvar kvar. Alla gapar som fågelholkar och väntar på att politiker skall "fixa" till allt som är fel. Det finns ett personligt ansvar, jag lovar, det börjar när du plockar upp en bit fläskfile i matbutiken, det börjar när du köper din nya besinsnåla bil, det börjar när du pratar med dina barn om mobbning in skolan, det börjar här och nu. Varje dag.

Dags att börja bygga det goda samhället igen...